OdietAmo

jag fattar ingenting, jag åker snart till skåne å är borta kanske nån vecka..
ändå så händer de inget.. jag orkar inte lägga ner energi på nåt som knappt existerar!
känns bara meningslöst.. varför har de blivit såhär ?..'
pratar knappt, ses knappt, är det så de ska va eller?
för isåfall fattar ja nada.. jaja.. orka =S...


HANNAH HANSEN!
den bästa vännen jag hade en gång i tiden..
jag saknar dig, våra stunder, verkligen..
vill inte se dig såhär, önskar de fanns något jag kunde göra.
men just nu finns det inte mycket man kan göra, mer än att finnas där för dig.
jag kommer alltid finnas för dig, så som du fanns för mig under min svåra tid..
jag tror inte någon har ställt upp så mycket för mig som du gjort.
och jag vet inte alls vad jag hade gjort utan dig just då. allt hade rasat.
du fick mig att gråta, men du kunde alltid få mig att skratta efteråt.
så som det ska va, en vän som ser osynliga tårar, det är DU de!
är evigt tacksam för det, för jag vet att ingen hade ställt upp så som du gjort.
jag har så mycket att ge tillbaka, å finns alltid här..
vi klarar allt. hansen tjejerna<33. det är vi de!!!

Är det så att man ska förlåta och gå vidare ? Eller stanna kvar och aldrig förlåta?
Visst är det en förskräcklig sak man gör mot sin partner.
Egentligen finns det ingen ursäkt för detta "brott" man gjort mot den man älskar.
Det just det många alltid ältar om "men hon/han mådde dåligt, var påverkad av alkohol, det var inte meningen"
jag säger bara BULLSHIET !. Jag vet och tror att om man verkligen älskar sin partner så vet man ju både likväl när man är påverkad eller ej att man har ett förhållande, eller får vi minnesförlust de timmar vi har alkohol i blodet? Första felet var hans ursäkt, det var riktigt en ursäkt men liksom en dum förklaring. Ordet säger allt grupptryck och alkohol = sex . Man tänker bara snälla rara hur svag är du igentligen, falla för grupptryck är bara löjligt att sätta sina år på spel är bara sorligt. Varför utsätta den man älskar för en smärta ? Är det verkligen värt att ha kul en kväll och vara jätte full för att sen nästa morgon bara ha några snabba flashbacks, och att sedan märka att man har varit otrogen? Dom kommer också, tankarna hur man ska berätta och rädslan för att förlora allting man haft med sin partner. Men så småningom kommer alltid sanningen fram. Och när den kommit fram till den man älskar så faller allt ner, din partner faller ner till en stor depression där tankarna snurrar runt hela tiden, tilliten faller ner till sin botten. Han försöker hela tiden gottgöra henne men kan verkligen pengar och kärlek betala för de han gjort mot henne ? Utan att man själv märker det så har man börjat ta avstånd och de gör en mycket ledsen för att jag tror att kärleken kan övervinna allting och "jag" är en mycket självsäker, vacker, och stark kvinna. Genom att hon förlät honom gjorde henne till den mogna i deras förhållande. Men har hon verkligen till hundra procent förlåtit honom ? Nej det kan man inte påstå för att tankarna kring detta finns alltid där, misstankar om att de ska hända igen finns där självfallet. Men är det verkligen så att man ska ge upp ? Eller ska man fortsätta kämpa och se vad tiden har att ge dessa två. Blir man inte starkare efter detta? Blir inte kärleken mycket starkare ? Jag förstår att en sådan situation är mycket svår, men ska man inte tillbringa mycket mer tid med varandra o lära utav varandras fel? Om man ska vidare så borde man glömma bort detta alldeles totalt för annars kommer det alltid vara en liten spricka där och den kan bli mycket större tills all energi har runnit ut.


nu ska jag gå å lägga mig.. sov gott
SKÅNE SNAAART!!! vet inte alls hur länge ja stannar där,
beror på när ja känner för att åka hem å hur mycket jag har hunnit med=D !!

puss <3

jag vet inte hur jag ska göra? satsa allt man har eller bara skita i det?
jag är en komplicerad människa, jag vet det. ni får acceptera mig som jag är.
jag har inte haft de lätt under mina år. därför låter jag inte något knäcka mig.
jag sårar hellre någon annan innan jag blir sårad själv.
jag släpper inte in någon tätt in på livet. jag litar inte på någon.
för vet ni vad? alla jag litat på har svikit mig.
familjemedlemmar, vänner. killar=S..
jag har så fruktansvärt svårt att lika på folk.
är jag sur för något går de oftast ut över den som är i vägen just då.
det är inte meningen men så är jag som person.
och ni kan inte ändra på mig. jag kan själv försöka göra det bästa utav situationen.
men hur lätt är det när folk bara sviker en hela tiden..
ger en falska förhoppningar, å man verkligen tror att allt ska bli hur bra som helst.
sen rasar de bara, rakt ner i ett svart hål..
man ska orka ta sig upp där ifrån också.. jag har orkat varenda gång.
de har gjort mig till denna personen jag är idag..
men orkar jag nästa gång jag faller? vem vet..
just nu är det så mycket, jag försöker verkligen vara glad,
men det är inte alltid de går. har varit vrång mot folk.. mot mamma å jonna å andra..
jag vill inte ha det såhär.. jag måste ta allt i min egen takt. jag måste komma över saker å ting på mitt eget sätt.
snälla pressa mig inte till något, klaga inte på mig..

har tänkt jätte mycket på dig idag.
önskar att du vore här så man kunde få prata med dig.
fast det känns som att du har svikit mig, du lovade en massa saker som du inte höll.
jag trodde dig när du sa att inget mer sånt skulle hända.. tomma löften.
men jag finns här för dig. alltid. no matter what..
och det vet du<33..
jaja.. nu har jag fått skriva av mig lite. =S
detta är min blogg å här skriver jag mina tankar.. den som klagar kan sluta å läsa.
nu ska jag kolla på tv med mamma å jonna..
godnatt!

puss <3

hälsade på syster igår.. kul att träffa dom! sen kom vi hem. åkte å köpte öl.. sen satt vi hos mig å drack.. ante, hannu, prosten, totte å alla va här=D hade hur trevligt som helst,
tills DU dök upp. sätter du din fot innanför mitt igen.. då får jag ta konsekvenserna..
du ska inte komma hit här å göra skit.. varken för MIG eller dom andra!
fattar du inte hur lågt det var att göra en sån sak? seriöst.. VÄX UPP FÖR HELVETE!!!!!
blir så förbannad!!!

jaja.. har inte gjort så mycket idag..ska färga håret snart, sen duscha..
funderar på om man ska dra till kungälv idag eller inte? =S.. vet inte om ja är så sugen faktiskt!
bättre att stanna hemma å ta d lugnt å ta nån öl bara =D..

var i sätila i torsdags.. skulle egentligen åkt med patrik å jocke,
men eftersom de finns en person som var så smaaaart så han åkte ut å körde i skogen å fastnade..
haha.. så jag å jonna tog bilen själva å åkte. träffade tobbe, mini..
å andreas=D=D=D=D, måste fan träffas oftare..
säger så mycket, men aldrig något som händer =/..

och jag vet inte alls vad jag ska göra..
känns som att vi är mer kompisar än nåt annat..
kanske bättre så.. jag vet inte.. jag vill iallafall inte ha de så..
hade hoppats på något bra denna gången.. men vad ska man förvänta sig?
så fort det händer något bra så stannar de inte allt för länge=S
får man ingenting tillbaka så tröttnar man bara på å ge.. å de har ja nästan gjort..


jag älskar min hund, han får mig att skratta å må bra.
Mannen i mitt liv <333

idag har jag å jonna varit i stan å handlat massa mat å grejer.
tog en kaffe å cigg hos dunder samtidigt..
sen åkte vi hem, efter de har vi typ inte gjort nåt =S
christoffer kom hit en sväng, men de va inte länge=(..
känns som att det var evigheter sen vi sågs=(.. jaja,  så är det!
vet inte alls vad jag ska göra nu.. jonna har åkt iväg,
hon kommer antagligen hem imorgon, så jag ska väl bara sitta å tjöta me mamma å mormor å morfar.
åker till skåne den 1e juni =D.. ska bli hur gött som helst, träffa alla mina älskliingar =D woohoo!

puss <3

har haft så tråkigt idag..=S
men sen kom christoffer en sväng å vi kollade på en film å myste lite ;)
sen åkte han hem, satte mig vid datan..
å nu ska jag snart gå å lägga mig.
behöver sooova ut!
ska sova helt ensam inatt, jonna har åkt iväg.

har lust att skriva av mig lite, saker som jag tänkt på nu det senaste.
saker börjar bli bättre, de går sakta men säkert framåt.
jag vågar se längre fram i tiden nu på saker jag aldrig vågat förr.
jag har varit så fruktansvärt rädd för att bli sviken.. fast jag har rest mig upp varje gång.
men vad skulle kunna bli värre än allt som varit? har jag klarat mig igenom allt de
så klarar jag mig nog igenom allt annat också..
men jag är faktiskt glad för jag känner såhär.
det är nog första gången i hela mitt liv jag vågar se framåt på saker å ting.
saker börjar ordna upp sig, alla minnen börjar försvinna å jag tänker positivt
kan faktiskt tro att detta kan bli något bra.. bara jag satsar å ser allt från den ljusa sidan.


Att vara stark är inte att aldrig falla, utan att falla och sedan resa sig upp igen
Att vara stark är inte att alltid veta och kunna utan att ibland kunna ge med sig för andras förslag
Att vara stark är inte att alltid att kunna hoppa högst eller längst att vara stark är att kunna ta en förlust
Att vara stark är inte alltid att vara bäst utan att se livet som det är.
För att leva livet måste man acceptera dess kraft man måste våga falla till botten för att sedan vara stark o ta sig upp igen
Man måste våga hoppas och tro när man är som svagast
Man måste se ljuset i mörket och våga tro på att man kommer dit.

nu kallar sängen, behöver sova ut..
jag tycker om dig.. <3


puss <3