OdietAmo

Man träffar en person, som man lär känna å denna människan får en att sväva på moln å må så jävla bra. Men sen upptäcker man att man kanske inte alls älskar denna personen, utan det är bara ett stöd man kan lita på å känna sig trygg vid just för stunden, ända tills man en dag träffar den personen som man vill dela sitt liv å hjärta å hela sin själ med. Jag mötte den personen, han kom hastigt in i mitt liv som en storm å allting blev så bra. Han gjorde mig så otroligt glad. Vad han än gjorde eller sa gjorde mig hur lycklig som helst. Jag kunde le å skratta ihop med honom, åt honom eller med honom. Nu skrattar jag bara åt mig själv. Jag trodde att han skulle stanna kvar , finnas där å göra mig glad. VAD som än hände. Inte att han skulle släppa något så fint som vi höll på att bygga upp tillsammans. Jag visste inte att det skulle hända. Hade jag vetat det hade jag hindrat det ! Men du fattar inte, du förstår inte. Du kan inte ens tänka dig in i min situation, hur det känns att förlora någon som stod en så nära som han stod mig. Om DU hade förlorat den du tyckt om allra mest, så hade jag funnits för dig. Jag hade låtit dig gråta ut över min axel, jag hade tröstat dig, sagt fina ord och sist men inte minst, Vart vid din sida o inte svikit dig ..